Aisopos Fabler
Har Du hört talas om dem? Kanske inte, men jag är säker på att Du har hört något av de kloka ordspråk som är sensmoralen i fablerna. Dessa små korta berättelser ger alla en speciell insikt. Jag har samlat ihop några av fablerna här så att Du kan läsa dem, följ länkarna nedan.
Vallpojken och Vargen
En vallpojke som vaktade fåren hela dagarna fick långtråkigt. Han kom på något att göra för att få lite sällskap. "Vargen kommer! Vargen kommer!" ropade han så högt han kunde. Flera av byborna kom för att hjälpa honom, men vad de fann var att han lurat dem. Pojken skrattade och tyckte det var ett roligt skämt.
Nästa dag gjorde pojken likadant, han ropade "Vargen kommer! Vargen kommer!". Återigen kom byborna springande och pojken skrattade.
Den tredje dagen kom verkligen vargen. "Vargen kommer! Vargen kommer!", ropade pojken, men ingen kom för att hjälpa honom så alla hans får blev uppätna."Ingen litar på en lögnare, inte ens när han talar sanning."
Hunden och köttbenet
En hund hade lyckats få tag på ett stort fint köttben. Han gick med köttbenet över en bro och tittade ner mot vattnet. Där såg han en annan hund, med ett minst lika stort köttben som hans eget. "Det köttbenet vill jag ha oxå" tänkte hunden och öppnade sin mun för att ta köttbenet från spegelbilden i vattnet. Men i samma stund som han öppnade munnen föll hans fina köttben i vattnet och flöt snabbt bort med strömmen.
"Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket."
Lejonet och musen
Ett stort lejon fångade en mus som han just skulle äta upp. "Ät inte upp mig", bad musen, "jag är så liten så du blir inte ett dugg mätt ändå. Om du låter mig gå ska jag göra dig en gentjänst en dag".
Lejonet tyckte detta var lustigt, han skrattade och lät musen gå.
En tid senare fastnade lejonet i ett nät som jägarna hade satt upp för att fånga honom. Han kämpade och kämpade men repen drogs bara åt alltmer. Då kom musen förbi och såg hur det stod till med lejonet. "Ligg bara stilla", sa musen, "så ska jag gnaga av repen så att du blir fri"."Även små vänner är värdefulla."
Haren och sköldpaddan
En hare och en sköldpadda skulle ha kapplöpning. Haren skuttade iväg och var snart långt före sköldpaddan. Efter en stund kände sig haren lite trött, så han lade sig ner i gräset för att vila en liten stund. "Jag vinner ändå", tänkte haren. Men haren somnade i det mjuka gräset och när han vaknade igen hade den långsamma sköldpaddan gått om honom och var redan i mål.
"Trägen vinner"
Vinden och solen
Vinden och solen diskuterade vem som var starkast. Plötsligt såg de en vandrare på vägen. "Se på honom där nere", sa solen, "den som först kan få honom att ta av sig kappan är den starkaste av oss". Vinden tog i och blåste allt hårdare, men det som hände var att vandraren drog kappan tätare omkring sig. Efter en stund gav vinden upp. Solen började då lysa milt och varmt ner på vandraren. Det dröjde inte länge förrän vandraren tog av sig kappan och solen hade vunnit.
"Man kommer ofta längre med mildhet än med styrka"
Räven och kråkan
En kråka satt i ett träd och åt på en stor god ostbit. En räv kom förbi och fick syn på honom. "Den där ostbiten vill jag ha", tänkte räven och sa med sin lenaste röst: "Kära fru kråka, alla jag mött har beskrivit er skönhet och jag måste säga att ni är den vackraste fågel jag sett". Kråkan sträckte på sig lite där uppe på sin gren. Räven fortsatte: "det sägs att ni har en underbar sångröst oxå, kan jag inte få höra en liten sång". Kråkan föll för smickret och öppnade näbben för att sjunga och tappade i samma ögonblick den stora ostbiten rakt ner i gapet på räven.
"Lita inte på en smickrare"
Lejonet och de fyra oxarna
Lejonet brukade ofta passera fyra oxar i en hage när han var ute och sökte föda. När lejonet försökte anfalla oxarna ställde de sig alltid tätt ihop så lejonet kunde aldrig rå på dem. Men en dag blev oxarna ovänner och gick åt var sitt håll i hagen. Lejonet kom förbi som vanligt och hade inga problem att anfalla och göra slut på oxarna en efter en.
"Enighet ger styrka"
Gåsen som värpte guldägg
En bonde ägde en tupp som varje dag värpte ett ägg av renaste guld. Han levde gott av dessa ägg och blev med tiden ganska rik. Men bonden ville ha ännu mer guld så han tänkte: "En sådan gås måste vara gjord av rent guld och kunde jag få allt guld på en gång så skulle jag bli ännu rikare". Han slaktade gåsen endast för att finna att hon såg likadan ut inuti som alla andra gäss. Gåsen kunde han aldrig få tillbaka och han blev dessutom av med sitt dagliga guldägg.
"Girighet är roten till allt ont."
Bonden och storken
En bonde spände ett nät över en nysådd åker för att fånga tranorna som åt upp hans utsäde. Tranorna fastnade i nätet med sina långa ben och bonden kunde lätt förgöra dem. Bland tranorna hittade bonden en stork som sa: "Slå inte ihjäl mig, jag är inte som de andra, jag äter inte upp ditt utsäde". Bonden sa: "Jag fångade dig tillsammans med de andra tjuvarna så jag kommer att behandla dig likadant som jag behandlar de andra.
"Den som umgås med tjuvar blir misstänkt, även om han är hederlig."
Mannen och skogen
En man gick ut i skogen och bad träden att de skulle skänka honom en liten gren var. "Javisst, om det är allt du vill ha från oss så får du det", sa träden. Mannen gick hem och av varje liten gren tillverkade han ett yx-skaft. Sedan gick han ut i skogen igen och högg ner alla träden, ett efter ett.
"Tänk på vad du ger åt en framtida fiende."
Krabban och hennes dotter
"Gå rakt framåt", sa krabban till sin dotter, "Det ser inte bra ut att du alltid rör dig i sidled". "Ursäkta mamma", svarade dottern, "men hur kan jag göra annorlunda när jag bara har ditt exempel att följa?".
"Var en god förebild för andra."
Räven och katten
Räven satt och skröt för katten om hur många flykt-planer han hade för att komma undan sina fiender. Katten sa: "Jag har bara en enda och den fungerar alltid". Just då fick de höra skällanden av en flock hundar som närmade sig. Katten hoppade snabbt upp i ett träd och kom undan medan räven satt kvar på marken och funderade på vilken av alla sina flykt-planer han skulle använda sig av.
"Bättre med en bestämd plan än många obestämda."
Apan och hennes unge
Gudarnas konung utlyste en tävling för att se vilken av djuren som hade det vackraste barnet. Många djur passerade förbi och visade upp sina barn. Sist kom apan och lade sin unge i kungens famn. "Vad ska detta föreställa?" frågade Gudarnas konung och tittade ner på den lilla skrynkliga trubbnästa ungen, "ta bort den!". Alla djuren började skratta utom apungens mamma som sa: "Jag bryr mig inte om vad du tycker, för mig är han världens finaste".
"De egna barnen är de vackraste av alla barn"
Vem var Aisopos?
Enligt legenden var Aisopos en grekisk slav som blev fri och levde på 500-talet före Kristus. Han var på sin tid en känd och omtyckt historieberättare, men han skrev inte själv ned sina berättelser utan de skrevs ned några hundra år efter hans död av andra personer som tyckte fablerna var intressanta och värda att bevaras.
Visst var fablerna bra?
